Bolibompafika

Den senaste veckan har barnen varit sjuka. Jenny likaså. Det har varit en oerhört tuff vecka där jag försökt ta hand om familjen och samtidigt se till att min undervisning på universitetet flyter på. Natten till fredag var Oskar dessutom vaken mellan 23 och 03. ”Trött” är bara förnamnet.

Trots det längtar jag varje dag till Bolibompa på TV och det familjegemensamma fikat. Det är en liten familjehögtid där hela familjen sitter tillsammans, fikar och ser på barnprogram. Rutinen varierar lite. Just nu är det Bolibompa på datorn som gäller (Play Bolibompa), först Fåret Shaun (eller ”bääh” som Oskar säger), sedan Pingu (”ninga”), Johans uppdrag (”gau-whau” med morrande röst) och slutligen I drömmarnas trädgård (som Oskar inte kallar något särskilt eftersom han brukar gå och borsta tänderna då).

Bolibompafikat är nog en sådan där sak jag med glädje och saknad kommer att minnas när jag blir äldre.

William kan läsa

I dagarna har William knäckt läskoden. Han bokstaverar sig igenom ord han hittar över allt, såsom "miniderm" och "hockeyburgare". Ibland gissar han, men många gånger är det alldeles uppenbart att han faktiskt har fått ihop ett ord utifrån bokstäverna.

Metareflektion

Vi sitter i bilen på väg till Agnäsbacken. William berättar något, och
frågar sedan "vet ni hur jag vet det?" Ett fascinerande sätt att
ställa frågor av en fyraåring, eftersom själva frågan antyder av han
vet att han vet, att kunskap inte bara är något som finns där utan
också något man kan förhålla sig till, att det är möjligt att
reflektera över det faktum att han reflekterar. Det där som vi
psykologer kallar för metareflektion, eller "theory of mind".