Härom dagen satt W och åt mellis när han, apropå inget, utbrister; Nils och Olov är längst av alla!
Ikväll när jag nattade William så funderade han på siffror och frågade vilka siffror sidnumren var i sagan vi läste. Han tänkte lite och sedan sade han; 1000 är den största siffran av alla!
Han har blivit modigare också, mer livfull i lekarna. Alla hans mjukisbyxor har fått hål på knäna, det är knappast någon slump.. Också har han blivit så lång! Vi ska mäta honom förstås, men det känns som om han växer ur alla kläder. Han slår sig mycket också, ungefär som en ranglig tonåring som inte har koll på kroppen. Slår huvudet i byrån, går rakt in i köksön osv. Än så länge utan några allvarligare skador, vår får hoppas att han lär sig parera lite bättre med tiden.
Oskar älskar att vara på dagis! Han har nästan inte tid att säga hejdå. Han leker, klättrar, pratar och busar. Det märks verkligen att han njuter av dagarna. Ibland på eftermiddagen kan han vara trött när vi hämtar och man ser att han tycker det är skönt att få komma hem. De senaste veckorna har han fått mer ro att sitta ner och läsa böcker. Han vill ofta att man ska läsa må-må = Molly för honom. Fler och fler ord kommer och han lyckas ofta göra sig förstådd på något sätt. Men när han vill något och inte lyckas förmedla detta, så kan han bli riktigt ilsken. I ungefär 20 sekunder, sedan går det över.
Vi läser Max-böckerna också. Och boken om rumpor som han nyss fått, den gillar han. Han fick ett pussel på 6 bitar förra helgen och han har både ro och intresse att lägga det ibland. Med lite hjälp, men det är på gång! Vi försöker få Oskar att somna själv i sin egen säng, vilket går si sådär. Vi har vant honom vid att sitta hos honom tills han somnar, ibland somnar han till och med i famnen i soffan. Väldigt mysigt tycker både mamma och pappa, men det funkar inte riktigt alla kvällar av praktiska skäl..
Oskar har också lärt sig att röra sig i snön. Han har verkligen fått kläm på att gå på ojämnt underlag och kan ofta resa sig själv, ibland med lite stöd. Pulka är en riktigt hit, att sparka likaså! Våra pojkar är väldigt olika och ibland syns det mycket tydligt. William har ofta lång startsträcka innan han lär sig nya saker. Han vill kolla in, fundera och försiktigt prova i sin egen takt. Oskar däremot, han bara gör. Till exempel så drog han helt enkelt bara fram barnsparken och började sparka. På något sätt symptomatiskt för bröderna Björk.
/Jenny
